När inkomstfördelningen ska beskrivas är det nästan alltid spridningen i hushållens årsinkomster som menas. Denna spridning säger förvisso en hel del om marknad och politik fördelar och omfördelar resurser, men när folk tillfrågas om hur de värderar en hög eller låg inkomstspridning visar forskning att folk även bryr sig om hur dessa inkomster uppnåtts och vilken roll folks inkomströrlighet under karriären och mellan generationer spelar. Forskningens utmaning ligger därmed i att komplettera analysen av den årsvisa ojämlikheten med mått på inkomströrlighet inom och mellan generationer. En ny forskningsrapport sprider nytt ljus på detta område.
Inkomstfördelningsforskningen har länge slitit med att försöka sammanfoga analyserna av tvärnittsfördelningen, alltså årsinkomsternas spridning, och inkomströrligheten (eller inkomstmobiliteten). Inkomströrlighet burkar i sin tur delas in i två typer. Den ena, den intragenerationella, beskriver inkomstförändringar under en persons livstid medan den andra, den intergenerationella, beskriver kopplingen mellan olika generationers inkomstnivå, eller annorlunda uttryckt familjebakgrundens betydelse. Dessa två rörlighetstyper studeras idag inom två ganska åtskilda fält inom fördelningsforskningen.
I en ny uppsats (och kapitel i den kommande Handbook of Income Distribution, vol 2) tar sig de etablerade inkomstfördelningsforskarna Markus Jäntti (vid SOFI, SU) och Stephen Jenkins (vid LSE) an uppgiften att sammanfoga de båda rörlighetstyperna och beskriva deras egenskaper och vad den senaste empiriska forskningen har att säga om dem. Uppsatsen är mycket omfattande och skulle utan vidare kunnat bli en egen bok. Jag kommer endast att återge den i ytterst kortfattade ordalag.
Jäntti och Jenkins börjar med att beskriva vad inkomströrlighet egentligen betyder. De väljer att beskriva i termer av fyra centrala aspekter: positionell förändring (vilken kan vara både uppåt och nedåt i fördelningen), individuell inkomstökning (vilken oftast gillas av individen), effekt på långsiktig ojämlikhet (en statistisk effekt) och inkomstrisk (vilket generellt ogillas av individer, kopplad till den förra aspekten). Dessa aspekter fångar in rörligheten både inom och mellan generationer, vilket är i sig en prestation. Noteras bör att detta är en i huvudsak statistisk analys; en fullständigare välfärdstolkning kräver en strukturell ansats (vilken dock diskuteras av författarna) där vi kan adressera frågor som exempelvis om en höjd inkomst som sker på grund av ökat arbetsutbud och minskad fritid faktiskt höjer individens välfärd.
Vad säger då den senaste forskningen om inkomströrligheten? Bland alla resultat finns en särskilt intressant fråga, nämligen den om kopplingen mellan inkomstskillnader (t ex Ginikoefficienten i disponibla årsinkomster) och inkomströrlighet. När det gäller rörligheten inom generationer, alltså under folks karriärer, finner forskarna ingen större koppling. Inkomstspridningen skiljer sig kraftigt mellan länder men trots det är nivån på inkomströrlighet påfallande likartad dem emellan, vilket talar emot en stark koppling. Det finns dock vissa skillnader beroende på val av statistiskt mått och datakälla; när man studerar hur mycket långsiktig inkomst utjämnas är skillnaderna små men när man studerar rörlighet i termer av individuell inkomstökning är de något större (och där är rörligheten högst i USA, vilket skulle kunna kopplas till landets stora inkomstspridning).
När det gäller kopplingen mellan inkomstspridning och inkomströrligheten mellan generationer, alltså familjebakgrundens betydelse, finns en något tydligare statistisk relation. Figuren ovan visar den s k “Great Gatsby Curve” som länge figurerat inom forskningen men som fick sitt klatschiga namn relativt nyligen av Princetonprofessorn Alan Kreuger. Bilden visar att länder med hög inkomstspridning, t ex USA, Storbritannien och Italien, också har relativt hög inkomstöverföringsgrad (alltså immobilitet) mellan generationer. Jäntti och Jenkins nyanserar bilden på flera sätt och poängterar att den är behäftad med en rad problem och att den framför allt inte visar på något orsakssamband. Samtidigt påpekas att forskningen på detta område är så pass ny att det inte heller går att utesluta att något sådant samband faktiskt skulle finnas.
Sammanfattningen i denna långa forskningsrapport lyfter fram att frågor om inkomströrlighet är viktiga för vår förståelse av ojämlikhetens betydelse i våra samhällen. Den berör vår tolkning av en viss inkomstspridning, den visar hur ofta folk förändrar sin ekonomiska status, vilken betydelse föräldrar eller uppväxtmiljön har för personers framgång på arbetsmarknaden. Men uppsatsen poängterar även hur lite vi fortfarande vet om inkomströrligheten och dess inverkan. Mycket forskning återstår således, men tack vare Jänttis och Jenkins uppsats är vi nu en bit på väg.
