Häromveckan släppte SCB ny statistik rörande svenskarnas inkomster under inkomståret 2011. Siffrorna visar att inkomstojämlikheten, mätt som Gini-koefficienten för hushållens disponibla inkomster, inte förändrats nämnvärt.
Men är utvecklingen densamma i den yttersta inkomsttoppen? Har den ekonomiska elitens inkomster dragit ifrån på bekostnad av övriga grupper i den övre medelklassen? Eller har allas inkomster utvecklats ungefär likartat? I detta inlägg presenteras nya beräkningar av toppens inkomstandelar utifrån SCB:s nya inkomststatistik för 2011.
Att studera den yttersta toppens inkomster har gett nya perspektiv på inkomstfördelningens struktur och utveckling. Forskning visar att den ekonomiska elitens inkomster är särskilt känsliga för faktorer såsom finansmarknadens utveckling (börsen steg 12 procent under 2012), skattepolitikens utformning och den ekonomiska tillväxten (BNI/capita steg med 0,6 procent under 2012).
Forskning visar även att det kan förekomma betydande omkastningar inom olika toppgrupper. Sedan 1980 har exempelvis fördelningens översta tiondel ökat sin andel av de totala bruttoinkomsterna med 35 procent. Inom denna topptiondel är dock skillnaderna stora: den översta procentens andel ökade med 118 procent medan de övriga nio procentens andel endast ökade med 17 procent.
Bilden nedan visar utvecklingen sedan 1980 för bruttoinkomstandelen som tjänats av den hundradel i befolkningen med de högsta inkomsterna. Befolkningen består av individer 16 år eller äldre. Diagrammet innehåller två linjer: en där kapitalvinster från försäljning av hus och aktier räknats med (mörkblå linje) och en där de inte ingår (ljusblå linje). Bilden baseras på dessa data i Excelformat.
Den uppåtgående trenden över tid är tydlig. År 1980 tjänade topprocenten ungefär fyra gånger mer än medelinkomsttagaren (dess inkomstandel var fyra procent) medan de år 2011 tjänade mellan sju och nio gånger mer än medelinkomsten år 2011 beroende på hur kapitalvinster behandlas. (För en fördjupad diskussion om kapitalvinsternas betydelse för hur man ska beräkna och tolka inkomstojämlikheten i Sverige, se denna uppsats). Även om andelen inte ökat under 2011 kan inget tydligt trendbrott skönjas.
Hur är det då med förändringar inom inkomsttoppen under 2011? Följande tabell visar topprocentens andel intressant nog ökat lika mycket som fördelningens nedre nittio procent, medan de övriga inom topptiondelen (P90–99) upplevt en minskad inkomstandel. En tydlig ökning kan däremot skönjas i den översta tusendelen (P99.9–100), och i ännu högre grad den översta tiotusendelen.
| Inkomstgrupp | 2010 | 2011 | Förändring |
| P0-90 | 69.01 | 69.11 | 0.2% |
| P90-100 | 30.99 | 30.89 | -0.4% |
| P90-99 | 22.01 | 21.88 | -0.6% |
| P99-100 | 8.98 | 9.01 | 0.3% |
| P99-99.9 | 5.76 | 5.71 | -1.0% |
| P99.9-100 | 3.22 | 3.30 | 2.5% |
| P99.9-99.99 | 1.91 | 1.94 | 1.7% |
| P99.99-100 | 1.31 | 1.36 | 3.7% |
Vilka slutsatser kan dras från dessa nya data? Tja, till att börja med ska man vara försiktig med att övertolka förändringar under ett enskilt år. Men den svenska inkomstojämlikheten förefaller åtminstone inte ha förändrats mycket under 2011 oavsett om man ser till Gini-koefficienten eller toppinkomstandelarna ovan. Att toppinkomstandelar och Gini-koefficienter samvarierar är nu inte alltför underligt eftersom de är delar av samma fördelning (att sambandet är högt även över tid och mellan länder har visats i denna forskningsartikel). Det är intressant att toppens andel inte ökat markant trots den positiva börsutvecklingen (kapitalvinsternas andel av toppinkomsterna är ungefär densamma 2011 som tidigare år). Om detta beror på det relativt utbredda aktieägandet eller något annat borde någon titta närmare på.
