I finanskrisens spår har det uppstått en debatt om sambandet mellan ökade inkomstskillnader och ekonomiska kriser. Mera specifikt har många inflytelserika ekonomer, som till exempel Nobelpristagarna Joseph Stiglitz och Paul Krugman och IMFs förre chefsekonom Raghuram Rajan och Världsbanksekonomen Branko Milanovic, menat att ökade inkomstskillnader varit en starkt bidragande orsak till finanskrisen i USA 2007–2008.
Hur skulle detta ha gått till? Beroende på vem man frågar så ser svaren lite olika ut men de flesta pekar på både ekonomiska och politiska kanaler via vilka ökade inkomstskillnader kan höja sannolikheten för en finansiell kris. Raghuram Rajans resonemang i boken Fault Lines är illustrativt. Ökad inkomstspridning (som han menar kommer från olika aspekter av skill-biased-technological-change men som för hans syften kan betraktas som exogent) skapar en situation där låg och mellan inkomsttagare vill kompensera sin lönemässiga eftersläpning på något sätt. I princip skulle det kunnat ta sig formen högre skatter och mera omfördelning men, medvetet eller omedvetet, tyckte politiker att det var lättare att utvidga möjligheterna för alla att låna mer pengar (speciellt till bostäder), vilket i sin tur ledde till överbelåning och övervärdering, och i slutändan en finanskris. (Jonas har skrivit om detta, och om Daron Acemoglus invändningar, i ett tidigare inlägg här).
Andra har betonat vikten av att ökade inkomstskillnader, och speciellt ökad inkomstkoncentration i toppen, också resulterar en ökad efterfrågan på placeringsmöjligheter och i ett ökat risktagande bland toppinkomsttagarna. Branko Milanovics sammanfattar nyckelmekanismerna så här:
”The interest of several large groups became closely aligned. High net-worth individuals and the financial sector were keen to find new lending opportunities. Politicians were eager to ”solve” the irritable problem of middle class income stagnation. The middle class and those poorer than them were happy to see their tight budget constraint removed, as if by a magic wand, consume all the fine things purchased by the rich, and partake in the longest US post World War II economic expansion.”
Givet diskussionerna om inkomstskillnadernas eventuella roll i den senaste krisen frågar man sig förstås om sambandet är mera generellt. Är det så att finansiella kriser, eller ekonomiska kriser generellt, har föregåtts av ökade inkomstskillnader? Det finns förvånansvärt få studier av detta samband och det är långt ifrån självklart hur man ska studera det hela. En ny studie av Tony Atkinson och Salvatore Morelli gör en sammanställning av den enklast tänkbara relationen. De har helt enkelt tagit data på inkomstskillnader från 25 länder över 1900-talet (baserat på data från toppinkomstdatabasen) och relaterat dessa till alla kriser som identifierats i dessa länder under de senaste dryga 100 åren. De har sedan kodat alla episoder efter utvecklingen innan och efter krisen som ”stigande”, ”konstant”, ”fallande” eller ”ingen (eller otillräcklig) information. Tabellen nedan sammanfattar deras resultat för relationen mellan inkomstförändringar och finanskriser:
En första slående observation är att även med de nya dataset som skapats för att studera långsiktiga förändringar i inkomstskillnader så är majoriteten av fallen ändå svåra att bestämma. Det andra är att utfallen är relativt jämt fördelade mellan alla möjliga varianter av utveckling av inkomstskillnader före och efter finanskriser. Ser man till utvecklingen före en finanskris så kan man konstatera att i sex fall ökar inkomstskillnaderna, i 10 fall är nivån oförändrad, och i sex fall faller inkomstskillnaderna (och i hela 50 fall kan vi inte avgöra hur inkomstutvecklingen sett ut).
Atkinson och Morellis sätt är å ena sidan transparent och tydligt men lider samtidigt av att de inte kontrollerar för andra faktorer som påverkar sannolikheten för en kris. I en ny studie av Bordo och Meissner försöker man göra detta. De studerar om ökade inkomstskillnader generellt varit en bidragande faktor till kreditexpansion (den kanal via vilken inkomstfördelning antas verka i flera teorier). Deras huvudresultat är att inkluderandet av ökade inkomstskillnader inte har någon effekt på att förklara sannolikheten för kreditexpansion när man inkluderar andra faktorer som tidigare studier visat vara relaterade till kreditexpansion som BNP tillväxt, låga räntor, investeringar i relation till BNP, etc.
Sammantaget verkar det alltså i dessa preliminära studier inte som om det finns ett generellt samband mellan inkomstskillnader och kriser. Det ska dock inte tas som intäkt för att de helt kan avfärdas, eller att de inte skulle kunna vara giltiga för enskilda kriser. Kriser är så ovanliga att det är svårt att studera dem och samtidigt kontrollera för andra faktorer som kan skilja sig åt mellan tillfällen.
Finns det trots dessa resultat lärdomar för Sverige från de i huvudsak USA-baserade resonemangen kring inkomstskillnader och den senaste krisen? Ja, det tror jag. Till att börja med har inkomstskillnaderna i Sverige också ökat kraftigt de senaste decennierna. Det har dock skett från en mycket lägre nivå än i USA och låg och medelinkomsttagare har inte på samma sätt som i USA stagnerat i löneutveckling i absoluta tal. Dessutom så har Sverige mycket mer omfattande omfördelningssystem som gör att de mekanismer som utpekas i den amerikanska kontexten troligen är mindre relevanta här. Ser man till den höga belåningen i hushållssektorn (för den är historiskt mycket hög i relation till disponibel inkomst) så har Sverige i klart mindre omfattning har en ”subprime” situation. Majoriteten av lånen ligger hos personer med relativt höga inkomster.
Det gör inte att de mekanismer som forskare pekat på i USA är oviktiga i en svensk kontext och det är inte heller så att vare sig våra nivåer på inkomstspridning, omfördelning eller finansiell reglering är givna. De är till stor del resultatet av politiska val. Även om kopplingarna mellan ökade inkomstskillnader och en framtida finanskris i Sverige inte ser så starka ut idag finns det all anledning att titta på utvecklingen av allt som pekas på i teorierna för hur en sådan koppling skulle kunna se ut.
Den som är intresserad av en längre redogörelse av vad vi vet om inkomstfördelning och ekonomiska kriser kan läsa mitt kapitel ”Finansiella markander och inkomstfördelning” i antologin ”Efter finanskrisen – några perspektiv på finansmarknaden” som getts ut av Finansmarknadskommittén. Där finns också andra mycket intressanta inlägg av Karolina Ekholm, Daniel Sachs, Paolo Sodini och Luigi Guiso, och Henry Montgomery.
